Shit.-
nope,nu ska jag fortsätta träna på att hjula.
ciao ciao.
Shit.-
nope,nu ska jag fortsätta träna på att hjula.
ciao ciao.
Jag har varit väldigt duktig nu, både tränat och ätit mycket! Fast jag har fortfarande ont i magen.
Jag fattar inte, jag har testat att utesluta massa olika saker – utan resultat. Och jag får bara den konstiga känslan efter just middag. Ingen annan måltid, så det är lite konstigt. I alla fall, tillbaka till träningsdelen: Har kört crosstrainer, gjort magövningar och armhävningar.
Har haft massor för mej senaste tiden.
Igår var en tjej från Örnsköldsvik här och tittade på Mattias. Får se om hon vill ha honom eller inte…
Jag har jobbat en del…
Städat och tvättat och diskat och ja ni vet allt det där som ska göras hemma.
Förklarat en gång för alla att det är över. Och jag menar det verkligen. Jag vet att du var kär och att det sårade men det är såhär jag vill ha det. Du hade inte heller behövt frågat om jag träffat någon annan, varken du eller jag blev gladare av att höra din reaktion på det. Kan vi bara låta det vara nu?
Min energi är slut.
Här är jag igen, sitter på jobbet och haft en stressig morgon för att jag ska hinna till ett morgonmöte med chefen, oså får man ett mail såfort man öppnar mailen att han stannar hemma och vårda två sjuka barn. Så nu känner jag mig allmän segstartad på en Måndagsmorgon och väntar tills klockan blir 9 så att jag ska börja sätta igång på riktigt med denna jobbvecka. Idag känner jag mig extra trött, bara för att vi var upp till 12 på natten igår.
I fredags så hade jag afterwork på jobbet, vi bruka ha det en gång i månaden, då det blir catering mat och en massa alkohol. Jag närvarade i ca en timme innan J ringde och sa att han var nere och väntade i bilen. Sedan körde jag hela vägen till Värnamo. Det brukar vara jag som gör om jag inte känner mig trött, sitter jag för länge i bilen blir jag alldeles rastlös. Mitt på motorvägen av ingenstans var det en polisbil vid sidan om och hade sitt vakande öga, jag märkte inte av den förräns jag körde förbi den och skrek “Oh herrejävlar!” haha (observera att jag aldrig brukar svära sådär vulgärt, förrutom att fan slinker fram då och då). Jag skrek så högt att jag väckte J som låg och sov ;). Jag körde 130km/h då men det hände inget allvarligt som tur var, så resten av vägen körde jag lagligt med 120km/h, man blir lite feg efter att man träffat på en polisbil och tror att de ska finnas i varje hörna på resten av vägen.
Helgen har varit lugn, med middag och mys med päronen. I lördags hade vi middagsbjudning och gästerna stannade till 12 på natten. Efter den sista hade gått hem somnade jag som en stock i mina pärons säng och vaknade utvilad vid 9 på morgonen. Sedan åkte vi hem på eftermiddagen efter att vi har varit på kinalivs och storhandlat rejält för påfyllning till skafferiet.
Med sig hem fick J currysoppa av mor, som hon lagade till honom för att hon vet att jag ALDRIG lagar det annars. Han blev överlycklig. Alla som känner mig och mina matvanor, vet att jag aldrig äter vietnamesisk currysoppa. Kokosmjölk i mat gör att jag blir illamående så fort jag bara känner lukten av det, inte för att det luktar äckligt men det är något med sötman från kokos i blandning med curry som jag inte riktigt gillar. Men J åt det med ren förtjusning eftersom det är en av hans favoriträtt.
Det var min helg som går otroligt fort, varje gång jag är i Värnamo och hälsar på.
Heyy!
Jag hade inget att göra och hade tröttnat lite på den förra headern så jag fixade en ny header.
Vår lilla badpojke i vatten bra mycket kallare än det på Floridas beacher men när vi fick besök av moster och med detta väder var det inte så mycket att fundera över.
Så härligt att ha nära till en badplats trots att vi bor här i stan, det bästa av två världar helt enkelt och efter heldagar som dessa är läggningen aldrig några problem för varken barn eller vuxna för den delen 😉
Ramaskri!
HM använder barn tills att plocka bomull!
På Aftonbladet.se kan vi besvara frågan om vi nu tänker bojkotta HM för all framtid. Jag klickade att jag kommer fortsätta handla där som om ingenting har hänt. Inte för att jag är hjärtlös utan snarare för att det fungerar så. Man reagerar och tycker det är hemskt men ändå, vi fortsätter shoppa. Vi köper bananer som är besprutade (var är rubrikerna om döda afrikaner?), vi köper kaffebönor som säkerligen också dödar folk.
Hur som helst, jag tänkte först klicka i det mest humana, att jag skulle bojkotta. Men så vet jag att det skulle ändå bara vara att ljuga. Jag bojkottar inte, jag har för tusan inga principer när det gäller sådana här saker! Det visade sig att ungefär 60% svarade som mig (hur hemskt är inte detta)? Frågan är vad de övriga egentligen kommer att göra. Kommer de verkligen bojkotta, eller är det bara en vacker fasad?
(Jag var förövrigt på HM idag. Fast jag handlade just inga kläder.)
Så kan man vända på det. Vad tror ni att dessa barn får göra när de inte får arbete på bomullsfälten längre? Tror ni att de får gå till skolan? Nej, verkligheten är en annan. Om barnen inte drar in pengar får man sälja dem. Om det så är för alltid eller bara för en kväll. Skulle det vara bättre? Skulle det vara mer humant?
Frågan är om det inte ändå är okej att barnen arbetar på bomullsfälten. Må jag vara hemsk, men jag ser hellre att de gör det än att de blir sålda till gamla män. Så, min ståndpunkt är att se till att de arbetar under bra förhållanden och att de tjänar en skälig summa pengar på sitt jobb. Inte att man kastar ut dem till ett liv av självförsäljning.
Lust. Känner ingen som helst lust. Känner ingenting alls. Jobbigaste känslan någonsin är att inte känna nåt. Varken glädje, sorg, smärta. Inget. Undran över om något måste hända för att få mig att känna. Får mig att bli rastlös. Uttråkad. Är det en känsla? Vill ut och springa, springa och bara ta mig härifrån Men mina ben säger nej. Orkar inte släpa på mig själv. Orkar inte.
Varför? Jag vet inte, vet ingenting.
Känns som att jag, är ingenting.
Jag och Fani sitter här i natten och förundras (genom msn naturligtvis) över en viss bloggerska. En väldigt exentrisk tjej, som gillar att hrm “blotta” sig och då menar jag både sitt innersta och yttersta. Hon skäms inte och är inte heller rädd för att berätta om diverse elände, sexuella upplevelser och annat tragisk som hänt henne. Hon hymlar inte om hur hon mår och inte heller om vad hon gör. Frågan är då, ska man ge henne credd för att hon är ärlig eller ska man tycka synd om henne för att hon publicerar artiklar sitt liv på internet?
Stackars min bebis, nu har han ont i magen istället, när förkylningen precis blivit bättre. Nu ligger han rödgråten och tuttar på sin napp, han är nog trött efter att ha skrikit så fasligt. Och ingenting kan man göra åt det! Han är så trött men kan inte somna heller, har varit vaken ända sen vi kom hem. Magnus skulle iallafall duscha hemma idag efter jobbet, så han skulle komma hem lite tidigare. Då är man iallafall två om att känna sig maktlösa.
Nej jag ska gå och pussa lite på lillprinsen nu.