Buffy vill ses

Min första uppgift var att fotoa kollegorna när de hade åkt sagotåget. Förvånansvärt många kom fram i tårar. Jag var väldigt trött efter att i en timme ha hört “Gå mot ljuset” som jag tror var den sista stationen innan slutet.

Kvällens panik inträffade när vi gjorde ett kort stopp eftersom en kollega i rullstol skulle av. Drog fram en ramp etc. Jag och tjejen som jobbade där hjälptes åt så det gick så smidigt. Jag var så nöjd eftersom denna kollega drabbats av dåliga lokaler innan.

Tjejen startar tåget igen. Då kommer våra receptionister gåendes ur tunneln. När tåget stannade så hade de brutit sig ur vagnen. Den anställda tjejen fick panik för de var på väg att träffas av inkommande vagnar. Men vi lyckades dra undan dem.

Men inte ens barn har gjort något sådan var tjejens kommentar.

Hemma igen. Guu va gott det var. Biff å färskpotatis. Undra om det heter nypotatis i södra sverige?! Inte vet jag, men ni fattar la vad jag menar iaf. Pärer´n som pärer´n.

Nu ska jag äntligen få röja på mitt rum. Alla skrivbordslådor skall tömmas. Innehållet ska sorteras, sparas eller slängas. Kan ju verka konstigt att göra det en lördagkväll, men sån är jag. Jag gillar ordning och reda, kanske för att jag strular till allt så jävla myckat ändå. Jag behöver verkligen inte ha det mera rörigt än vad jag redan har. Ska bli så gött att få vara ifred och doona samtidigt som jag lyssnar på musik. Högt högt högt…

Yes, nu börjar jag…lär ju ta ett tag. För jag har MYCKET saker. För mycket.

ett år har gått.
nu väntar 9 11(!) veckors lov!!
SOMMARLOV!

för vi har gått ut ettan ja vi har gått ut ettan, fy fan va vi är bra!

Några kollegor kom fram och berättade att de led av panikångest. Jag trodde faktiskt inte något skulle chocka mig numera men detta hade jag inte trott.

Visst det ska ju vara en av toppsjukdomarna i Sverige men man tror liksom inte att någon som man känner har det. Tänk vad folk lider i hemlighet.

Två av dem har jag ingen aning om vilka de är. Vet inte ens namnet. När den första kom fram så fick jag lite panik. Jag tänkte att nu har jag fan lämnat ut mig för mycket och tappat all integritet. Men sedan så tänkte att va fan det finns ju ingen lag på att man ska vara hemlig. Och jag tvingar ju ingen att läsa bloggen.