Min första uppgift var att fotoa kollegorna när de hade åkt sagotåget. Förvånansvärt många kom fram i tårar. Jag var väldigt trött efter att i en timme ha hört “Gå mot ljuset” som jag tror var den sista stationen innan slutet.
Kvällens panik inträffade när vi gjorde ett kort stopp eftersom en kollega i rullstol skulle av. Drog fram en ramp etc. Jag och tjejen som jobbade där hjälptes åt så det gick så smidigt. Jag var så nöjd eftersom denna kollega drabbats av dåliga lokaler innan.
Tjejen startar tåget igen. Då kommer våra receptionister gåendes ur tunneln. När tåget stannade så hade de brutit sig ur vagnen. Den anställda tjejen fick panik för de var på väg att träffas av inkommande vagnar. Men vi lyckades dra undan dem.
Men inte ens barn har gjort något sådan var tjejens kommentar.